Tack tack Frank Frank

Det finns egentligen föga att rapportera. Befinner mig mestadels på jobbet eller hemma i soffan. Har en ortopedisk härdsmälta idag och känner mig utbränd på ortoser som man inte kan knäppa korrekt samt allmänt förvirringstillstånd i min rookie-hjärna. Vaknade inatt efter en mardröm och det sista jag mindes var att lunchen hade tagit slut i matsalen...(scary shit i'll tell ya)

American horror story- maraton i vardagsrummet. Jag är rädd, road och lat. Om solen tittar fram lite mer kan jag eventuellt överväga att fortsätta måla stolar, men fram tills dess har jag det bra i soffan.

Andra veckan på det nya jobbet och jag stormtrivs! Nu väntar man på examensfesten och besök av mina värmländska förfäder. Huset fullt med föräldrar och systrar och en liten morfar. CAVA!

Om mitt liv skulle ha ett ledmotiv så skulle det troligtvis vara komponerat av The Smiths. Det känns helt rätt. Glatt med en nypa melankoli och ironi.

Det måste sägas att det är en märklig känsla när man har 1,5 timme till ett prov som man faktiskt klarar på dryga 40 min. Matte-Annika hade jublat av glädje och kastat Ahlgrensbilar likt konfetti.

Idag är dagen då jag börjar på mitt "nya" jobb. Ny titel och nya arbetsuppgifter. Men först ett sista matteprov (är tydligen krav från sjukvården att alla ska ha ett iv. certifikat)...Yeeiiiih. Här är man klar med alla kurser och blir ändå tvingad att räkna med liggande stolen/trappan så att pennan glöder.

Lite tid för bloggande när arbetsivern sätter in. Det är fantastiskt hur osugen man blir på att jobba när man faktiskt får vara ledig...

Nu har man snart varit hemma i två veckor och hjälp vad skönt det har varit att vara borta från Åland. Det blir ju så mycket roligare att komma hem och man blir ju så mycket mindre bitter-fitta.

Hur blev man en sådan redigbyxa? När hände det här? Jag har verkligen blivit 30+ utan att jag har märkt av några tecken på det. Dj azteka har länge kallat mig før Moralkakan Henriksson och det har väl i och før sig varit helt på sin plats men en redigbyxa? 21 dagar i Norges huvudstad borde ha lockat med mer än en barberingsfest, en hemmafest, en utepils och ett par midnattsøl på Mono, men nej. Det har inte lockat alls. Har känt mig mer lockad av att bli brun i vårsolen än att førsøka hålla mig fast i bardisken. Det ska dock inte på något vis førväxlas med Knull-Kent och hans desperata jakt på sol...
Självklart kan mitt varannandag jobbande med uppstigning kl 6 ha ett finger med i spelet, samt det faktum att vi är två som ligger och knôr i en enkelsäng (något som oftast inte innebär tørnrosasømn). Är jag sugen? Verkligen inte! Make no mistake, det var jag som nästan somnade i en armbrytningsposition med min svåger på nyår, det var jag som låg på marken och krälade bland mørdarsnignlarna och det var jag som råkade kissa i min egen sko i dikeskanten, men det är också jag som säger nej till BIB'n när jag ska på jobb. Redigbyxa eller dubbelmoralkaka? Valet är ditt.

Jag har tidigare skrivit om gamla bekanta på jobbet. Døm om min førvåning när denna filur satt i soffan som om ingen tid all hade passerat. Frans är en hemsk docka i min storlek som nattan hade med sig till avdelningen en gång før 5 år sedan, i tron om att den skulle vara "ett mysigt inslag" i de gamlas vardag. jag kan ärligt säga att det har varit många i personalen som har haft helt andra åsikter. Man har inte en clown sittande i soffan om inte avsikten är att skrämmas. Jag vet att jag i alla fall ryckt till fler än en gång nattetid.


Nej, nu ska jag gå ut en sväng och vänta på att solen ska titta fram...jag och sarah McLachlan.

Varfør väljer folk att ringa när de är trøtta och irriterade? Hur ska man kunna ha ett normalt samtal under de premisserna? Nix, det gør mer skada än det gør nytta.

När det är tre dagar kvar på jobbet ska jag ärligt säga att det kommer kännas lite ledsamt att lämna sina arbetskamrater. Det kanske inte är den mest utmanande arbetsplatsen men alla är så førbaskat trevliga. Man känner sig välkommen varje dag och den gemenskapen är inte lätt att hitta. Måste dock beklaga den snevridna bilden av Åland som verkar finnas där ute. En sjukskøtare sa till mig idag att hon tyckte att det var tråkigt att jag skulle åka hem och passade samtidigt på att tycka synd om mig på grund av att jag då skulle få mindre livskvalitet (!). Vet inte riktigt vad hon syftade på men hon sa "vi har det jo så godt her i Norge". Ja det är väl i och før sig sant men det beror på vad man har før referenser.
Man undrar om hon har en bild av ett kargt, ødsligt landskap med høg arbetsløshet och elände där den enda hobbyn är yxkastning samt att tälja träkåsor med morakniv? Kanske jag missførstod henne?
Jag vill dock minnas att jag prisade det välstånd vi ändå har samt den ringa arbetsløsheten redan førsta dagen på jobbet...Ja det är väl så...Det är synd om mig som måste återvända till min man, mitt hus, min bil, mitt jobb, min säng och mitt soffahäng. Stackars Räka.
Hur som helst, ser fram emot att återvända en helg i høst. Jag tror att jag har gott av att komma bort, før att sedan komma hem. Jag inser dock att en vända i klinisk sykepleie är ett måste infør nästa besøk. Det verkar vara svårt med det svenska språket...

Veckans mest saknade är:

1. Min livskamrat (självklart)
2. Mina kläder
3. Huset
4. Motion
5. Slingor

Javisst vettu. Fick mitt nya bankkort idag. Jag är inte helt nøjd med fotot. Ska jag vara helt ärlig så är jag väldigt missnøjd. Før det førsta så var det en färgbild, før det andra så var det en närbild, før det tredje så visade jag extremt mycket panna och før det fjärde så ler jag så att jag ser extremt mätt ut. Jada, tjock och glad. Precis så jag ville att jag skulle se ut. Man är rett o slett ingen supermodell.
Såg min førsta kryck-och-skak-tiggare idag. Det var länge sedan sist. Det var nästan så att jag børjat tro att det "tillståndet" gått øver till helt vanligt tiggande, men NOPE. Där var han. Och där det är en finns det garanterat fler.

Spenderade fredagskvällen i Mjøndalen. Det är alltid uppfriskande att se något annat emellanåt. L och jag tog bilen till IKEA i Sandvika och väntade på att vattnet skulle gå i bilen, ingenting skedde. Bebisen ligger fortfarande kvar i magen och verkar inte alls ha bråttom ut.
Lørdagen bjød på jentefest hemma hos Mari och när sällskapet bestämde sig før att dra ut på en Jäger så stannade Räka och en till kvällen nyfunnen väninna kvar och spelade norska versionen av Alias. Jag kan inte påstå att jag var kick-ass men det gick...Lallade hem vid halv ett och vaknade kl 5 av att jag var genomvåt. Sängen var våt, G var våt...Detta kommer att førbli ett mysterium eftersom jag sov och G inte har en blekaste aning om hon badade i Akerselva eller rent av tog en dusch med kläderna på (utan att læmna några spår). Hur mycket vi än førsøker så kan vi inte hitta en logisk førklaring varfør enbart klänningen var bløt . Skumt är vad det är.