Tack tack Frank Frank

Ja men nu var det väldigt länge sedan sist. Vet inte om det finns någon kvar som orkar bemöda sig att läsa. 

Hur som helst, det är svårt att hitta luckor i vardagen (speciellt till att sätta sig ner och reflektera i en blogg). 

Har just antagit en ny utmaning, trodde jag. Den sk. 5 min metoden. Mitt hjärta har värkt vid blotta tanken på att inleda det jag kallar fas 2, men i ärlighetens namn var det på tiden. Barn är inte dumma. De vet tidigt vem som är den svaga länken och eftersom jag är hemma mest, så är det också jag som är ett lovligt byte.

Det som jag trodde skulle vara omöjligt, dvs att somna själv, löste sig på första försöket. Det har nu funkat fyra kvällar i rad och med facit i hand, om barnet somnar efter två omgångar av "natti natti etc etc", borde jag inte ha tillämpat det här lite tidigare? Jo! Jag är numera väldigt glad över att slippa bli svettig på överläppen när det ska hoppas och lekas i sängen varje kväll. Jag säger Mjau till livet och hej till mina tv-serier. Imorgon är en annan dag.