Tack tack Frank Frank

Tre års förlovning idag. Kan man inte vara tillsammans så får man tänka tillbaka på trevliga stunder och glädjas åt dem på varsitt håll.

Vad var det som hände egentligen? Från att nästan ha gått i förtidspension vad det gäller extrajobb så fick jag nya vindar i seglen (måste ha varit clownbyxornas magi). Det fullkomligt dräller av möjligheter att jobba extra på alla mina favoritjobb och idag var jag på ett helt nytt distrikt ute på en ö dom sedan efterföljdes av dryga 8 timmar på sjukhuset. Känns väldigt Bonjour enligt mitt tycke. Att Räka inte har en ledig dag på 4 veckor gör det samma- min man är på sjön.

Ja men dra mig baklänges. Jag kan visst vara spontan-social! Ett samtal vid rödljusen fick mig att byta tamponger mot en kaffe med Lina. Jag kallar det själavård och en go' kôpp.

Ny vecka ny praktik. Avrundade dagen med en föräldrakurs om amning och den första tiden hemma efter förlossningen. Jag kan här med stolt säga att amningens mörka rökridå har lättat. Vill ni ha amningsråd vet ni var ni ska vända er. Räka svarar på alla era frågor!

Hur är känslan idag? Splittrad. En trött student som tyngd av alla helvetes uppgifter har hemlängtan. När tunga veckor är avklarade börjar man tvivla på om man faktiskt har hela sin identitet 100% intakt. Har jag blivit en produkt av min utbildning? Ja kanske, men ibland vill jag revoltera. Skrika up yours!, gå armkrok med mina vapenbröder i min allt för korta jeansjacka längs Kungsgatan efter en dansant förfestkväll i brittpopens tecken. Idag lyssnar Räka på I blame Coco (tack syrran) och Gold guns girls med Metric och hissar fanan för alla mina vänner jag aldrig hinner träffa. Ni är inte bortglömda. Jag hinner bara inte med er. Tro mig, jag blir piskad av mitt dåliga samvete varje dag.

Idag var det dags igen. Det var dags att bli bedömd i linneförrådet. Den gott vuxna kvinnan som ansvarar för praktikkläderna är själv rätt sugen på att berätta vilken storlek du må ha eller i mitt fall inte ha. Tänk dig att du får frågan vad du har för storlek och du svarar 34 upp till och 36 ner till varpå hon med tyngden på ena foten vänder huvudet på sned och säger "jag ser att du är ganska bred". Hon fiskar där efter fram ett par 90-talsbrallor med resår och knäppning som tydligen är det enda för din breda rumpa. Hon passar även på att en sista gång poängtera att du är bred. Vad tänker du då? Och vad tänker du när du kommer hem och efter att ha provat skiten konstaterar att de är allt för stora och du ser ut som en dvärg utklädd till mattant? Jo det kan jag berätta för dig. Du knyter näven och förbannar din omyndigförklaring!

Njutbart med lediga måndagar. Jag jublar inombords med full styrka. Dagens fynd, två par 80-tals örhängen i äkta plast. Tack tack Frank Frank.

Har nu inlett min 5:e praktikperiod vilken går under namnet kvinnor och barns hälsa. Har en trevlig och pratsam handledare som är villig att svara på alla mina 1000-tals frågor om skolbarns utveckling. Kan nu med 100% säkerhet intyga att skolbarn är "annorlunda" patienter där man kan förvänta sig i princip vad som helst. Själv är jag dock fortfarande mer en intressant figur än en skolsköterska i deras ögon.
Idag fick jag av lågstadiebarn lära mig vett  och etikett i matsalen. Vet nu vem som plockar disken av borden, hur man tackar för maten och hur man sätter fast stolen under bordet (det senare fick en 3:a hjälpa mig med). Sköna typer med stora A i uppförande!

Avrundade min vecka med att på åkern bakom skolan inleda vinter-kite:andet. Med adrenalinet pumpande stapplade jag ut på djup blötsnö i ett par slalompjäxor. Jepp, det var tydligen skidor man skulle börja med. Hur gick det då? Jo tänk er att Räka ej stått på ett par skidor sedan den där dagen i Funäsdalen för 22 år sedan...Kronblom på ett par skidor. Visst tackade jag min instruktör av hela mitt hjärta för att han fångade upp mig i selen när jag tippade framåt, bakåt och blev liggande på sidan...Jävligt klurigt det där med pjäxor. Hur som helst, jag lyckades åka några vändor före vinden avtog. Det var helt enkelt en bra dag på åkern någonstans ute på den åländska landsbygden.

Ps. Nu är biljetterna till Paris kirrade. Vi sticker den 26 maj. Vive la mustasch!

Lördagen bjöd på födelsedagsfest och karatefylla med tillhörande bakfylla i dagarna 2...vad säger man?