Tack tack Frank Frank

Det va det här med Halloween då. Har försökt komma undan eftersom jag egentligen är helt slut som artist, men som alltid, ikke da. Laddar för en förräka hos Rikart iförd ett par allt för stora brallor med tillhörande blingbling.

Trött i huvudet av dåligt morgonhumör och lite sen till jobbet misstar jag is för regn. Första dagen med ett 0,5 cm tjockt lager is över Subarun (som går i baklås om man har otur) och jag får kämpa för mitt liv med skrapan. Väl ombytt och en bra bit in i arbetspasset stående bland alla frukostbrickor och mjölkpaket får jag standardfrågan:

- Hej Polare! Är du buuusig idag?
- Nej, Camilla är inte busig idag...
- Vet du va (han ropar till min kollega)?! Camilla är ledsen!!!
- Hon är trött, svarar kollega.
- Mmm...jag är det.
- Caaamilla!!! BUSE!

*suck*

Ingen bra start på dagen. Anser att bjäbbande inte hör hemma på morgonkvisten. Jag gratulerar till tanklösa kommentarer!

Tog mig en funderare längs min dagliga rutt från Väst till Öst. Hur kommer det sig att det helt plötsligt går så oförskämt bra att jobba? Och varför lämnar 3-veckorsschemat mig tämligen oberörd? Att se sin rad nästan helt överklottrad med skrikande neongult (kvällspass) brukade få mig att vilja lägga mig i fosterställning och ropa på mamma, inte tänka "jaha, så mycket gult, fint". Gott folk, förklaringen till en god mental hälsa är ganska simpel. Jag har helt enkelt hittat min roll i vad man kan kalla samhället. Jag är glad över att kunna säga pfff åt skitsaker som andra tar som sin livsuppgift eller att aktivt stänga av hörseln när intriger och sarkasmen haglar. Jag tror det är det som gör en bra diplomat...Alltså, nu känner jag igen mig själv. Gratulerer med dagen!

Tråkigt tråkigare tråkigast. Har nu påbörjat vecka 4 (positivt woohoooo!). Körven, min kära solstråle i väst, undrade här om dagen hur jag står ut när pöjken är på jobb under så långa perioder. Hon har nyss blivit med underbar nyförälskelse (reespekt Matilda!) och samkör karriär och tvåsamhet, vilken vid tjänsteresor ibland byts mot ensamet. Vad svarar man? Jo det funkar. Passionen är värd allt besvär!!! I väntan på den får man ägna sig åt brödbak och motion. MEN ( finns alltid ett men med i bilden) hur bra hade det inte varit om båda hjärnhalvorna ville samarbeta lite oftare? Hur gärna du än vill övertyga dig själv att du lever i nuet så får du lik förbannat en mental pisk på fingrarna med jämna mellanrum. Hur produktiv och påhittig du än må vara så känner du i alla fall vissa dagar för att trä en ICA-påse över huvudet och ställa dig med armarna hängande längs kroppen mitt på cykelbanan (helst i ösregn). Varför undrar ni kanske? Ja inte fan vet jag! Kanske för att jag känner för det just då! Man borde bli bättre på att klyschigt nog fånga dagen. Jag tycker jag är det, men antagligen inte. Här sitter jag, 27 oktober, och drömmer mig bort till ledighet och passion i mellandagarna. Känner jag pisket? Jepp! Alla gånger!

..Och min fråga till er: Vem gjorde Bert Karlsson till Sveriges självklara svar på nakna kocken? Intressant liknelse.

Just avslutat ett samtal med mycket entusiastisk personal. Mitt mail resulterade i arbete, bara sådär.

- Vad är du mest intresserad av? Natt? Bra! Kom och jobba när du har passligt!
- Ja. Supert! Jag kommer på fredag och säger hej...

Det är nog märkligt. Alla mina riktigt viktiga beslut rörande mig själv och mitt liv fattas allt som oftast inom 10 minuter. Vips har något nytt inträffat och jag har ibland själv svårt att hänga med. Vad är det jag just har gjort? Jo, min rädsla för att stå på bar backe har precis fixat så att den 100%-igt arbetande har blivit med ännu fler procent! I love that!

Nyss hemkommen från svärföräldrarna. Tog mig själv i kragen och åkte dit igår eftermiddag och blev kvar över natten. Spenderade söndagskvällen sittande i köket med ett glas vin i handen. Ursula är ett roligt och lärorikt sällskap vid köksbordet. Omedvetet blir ett samtal om ingenting en utbildning i konflikthantering. Jepp, jag har nu ökat på min förståelse rörande mitt komplexa väsen, även kallad DRAMAQUEEN-Camilla. Hey! Det är helt ok för mig! Hade redan tidigare en klump i magen efter att ha trampat på stora ömma tår.

Mår inte som jag förtjänar! Hur man än försöker tänka på morgondagen så brister det i planeringen. Jag förstår inte. Hade en glimrande guitarhero-kväll hos Rikard och styrde därefter stegen mot Arken. Där möttes man av en otäck syn. Gamlingar som dansar "sexigt" till Justin T samt taktfast sträcker upp händerna mot taket a la Petter's Så klart! Jag tröttnade ganska snabbt och drog med mig Viktor till Dinos (lokal rockpub). Till min stora glädje fick vi avnjuta coverbandet "Made in Thailand". Thai-grabbar med rockattityd!
Tröttnade ännu en gång på öl och covers och bestämde mig för att promenera hem. Hade en date med sjöbusen kl 03.00. Samtal om ditten och datten och avslutningsvis några bittra tårar. Ja så kan det gå när man är full och kärlekskrank!

Ensam mamma söker. Man ska nog va desperat eller mediakåt om man ställer upp på något dyligt. Just nu hamnar det i samma fack som kalkonprogrammet Tutti Frutti. Jag har ett ord på tungan: White trash.  Men för all del, kul att sång o dansmannen Niklas Strömstedt får så stort utrymme i etern. Någon som blir sugen på att inhandla en Best of Niklas? Nähä, inte det?

Har idag febrilt försökt övertyga högsta hönset (översköterskan) att jag ska ha högre lön. Hon besökte mig på avdelningen för att informera mig om att jag inte nått upp till 1:a erfarenhetsgraden (eller dyligt) som är på 6 (!) år. Det visade sig att hon skickat fel papper till lönekontoret. Jag antar att det är svårt att göra en löneberäkning när det enda man har att gå på är omdömen från tidigare arbetsgivare." Camilla er en kjempeflink pleieassistent og hun fortjener mer i lönn". -Jaha, då ger jag henne 4 extra år för att hon är så duktig! Imorgon får de åter igen RÄTT papper.
Guuu va trött jag blir. Hur som helst, jag tvivlar stark på att jag är berättigad högre lön om de kräver att jag slavat 145 t/mån i 6 år. Jag snavar på målsnöret. Jag kommer alltså att förbli Mellangårds sämst betalda arbetare en stund till. Gotta love!

Det bor ett barn i det här huset. Just det barnet har jag på min svarta lista. Det är ju då själva fan att ungen ska börja grina utanför dörren (vår) varenda dag. Vad gör föräldrarna? Man skulle kunna tro att den blivit dresserad. Den kan stå där i evigheter..Grrrr

Vaknade imorse och kände mig eländig. Jag hade i ett tumult och inför "vänner" fått veta att min karl bedrivit otukt med (vad jag tror) en blonderad tyska (slampa) under ett Hångelmaraton. Och JA det var ett riktigt hångelmaraton (tänk guinness rekordbok). Han var likgiltig och jag försökte ge honom en örfil. Misslyckades brutalt.
Var nog tvungen att imorse kalla min livskamrat för otrogen hund i alla fall, men bara för att va på den säkra sidan!!!

I vårt hem har det börjat dyka upp märkliga saker. I folkmun kallar vi det souvenirer. Ja vi har stenar, snäckor, fossiler (typ) och sedan det som jag kallar beyond souvenir. Det började när sambon bordade Traviata. En dag berättar han glad i  hågen att han köpt en egyptisk figur i gips. Denna byst (senapsbrun till färgen) står nu fullt synlig i vardagsrummet tillsammans med ett smyckesskrin (100% barnarbete) av samma kaliber. Vi satte oss kort där efter ned och tog en allvarlig prat om vikten att stå emot impulsköp och jag tror det har givit frukt!
Idag fick jag veta att han tittat på tavlor som han tänkt köpa. De skulle tydligen ha varit fina, men jag skulle nog inte gillat dem (då var de inte fina Frank!). Han var då så omtänksam, eller så log lyckansgudinna mot mig igen, att han tänkte på mig och sedan lät bli att köpa någon. HERREGUD! Grymma öde!

Med imponerande klurighet lyckas sambo ta kontakt från "andra sidan" via Elin. Ett fint litet bzzzz bzzzzz fick mig att stiga ur sängen och slå på msn innan jag slog på bryggaren. Resultat- fåordigt msnande. Mitt morgonhumör/PMS visar sig tydligen inte bara verbalt utan även via skrift. Tidszoner, gör er icke besvär!!! 6 timmar hit och veckodagar dit! Jag gör som Skalman, skruvar fram min mat-och-sov-klocka till Östeuropeisk tid och ser att den är 7 minuter över läggdags.

Fridens!

Sjömnashustu med  ihållande huvudvärk och begär efter godis i alla former, ser på dålig söndagsrulle och funderar på varför Cameron Diaz gör så FRUKTANSVÄRT pissiga filmer.
Varför är det enda söta jag har hemma vaniljsocker? Och varför kan inte fästmannen stå hemma i köket, naken med snyggt förkläde och laga kladdkaka? I wonder...

För att se resultatet av en mångkulturell arbetsplats i fokus, blicka 3 cm i rikting nedåt till föregående inlägg.

Vaknade kl 06.10 av min snitsiga melodi på mobilen. Stängde omgående av mobilen och vilade ögonen utan alarm. Jag brukar ha för ovana att göra så. Tror själv att jag vilar mig pigg. Väckt igen av "Kjekkas" (snyggingen på norsk) kl 06.18. Godmorgon Gulle! Jag älskar att höra godmorgon gulle, även om det egentligen inte alls är en god morgon. Det gör mig på bra humör som varar nästan ända in i mål...Damn it! Det va ju så nära. Nästan inga missförstånd alls! Och så säger man det där som får Godmorgon Gulle att (efter 50 min i mobil) förvandlas till Nepp, det blir dyrt det här. Puss. *KLICK*
Var det faktiskt jag som slängde på luren? Ja jag tror det! Ångrar man sig? Ja det gör man.

Nu lite Shaun of the Dead.

Nyss hemkommen från ett kvällspass signerat långvård (egentligen inte, men det låter mer Bergman). Inte helt överraskande var ämnet för dagen Ninjamannen. Halva personalstyrkan har visst mött honom ute på gator och torg med sin hund (nåja, en smärre överdrift kanske), men denna gången i dagsljus. Det var inte så farligt, sa en dam mellan tuggorna på två-kaffet. Samma dam upptäcker senare på kvällen att en dörr tillhörande en öde flygel/avdelning står på vid gavel..

Kvinna: - Meh, den måste vi stänga ju! Att de lämnat den öppen hela dagen!
Man med brutal stockholmsdialekt: - Ja fan, jag snackade med vaktmästaren här tidigare och han hade motat bort Ninjamannen från området igår. Han gick visst och drog i dörrar!!! Nä fy fan asså!

Eftersom mannen är filmad, fotad och flanerar runt i centrum dagtid utan maskering så tror jag att sannorlikheten att han kommer hugga huvudet av någon ålänning är lika med noll. Men visst blir det roliga "Jag mötte Lassie- historier"?

Frisör: -Oj det här håret mår INTE bra.
Camilla: -Eeh, nej jag vet.

Resultat, mycket väl godkänt enligt fröken Henriksson. Bad sjöbusen ge ett utlåtande över msn, och fick det politiskt korrekta svaret: Jag vill se det i verkligheten! Fritt översatt, du borde inte ha klippt dig människa! Men ni ser väl hur jäkla glad jag är ändå!?

Ja då har det hänt! Den sk Ninjamannen (victoria-galen och nedknarkad,dansk heavy-metal-look-alike) har besökt Åland. Självklart var lokalpressen där och sökte en intervju med galningen som satt med sin hund i parken belägen i centrala Mariehamn. Och så här fantastiskt bra gick det....

Jag citerar:  "Nya Åland och Åland24 stötte på honom i Esplanaden tidigt på onsdagskvällen. Mannen satt då på en parkbänk, och verkade inte störas av motionärer som passerade på gångbanan. Däremot reagerade han starkt på reportrarnas kameror.
– Jag försökte filma honom på långt håll, men han uppträdde direkt hotfullt."

Reagerade starkt på reportrarnas kameror? Ja vem skulle inte ha gjort det? Ja när det händer, då händer det rejält! Jag kommer fortsättningsvis att bjuda er lite mer kvalitetslektyr i form av lokala referat. Älskert!

Tärningen är kastad!
Imorgon gör jag upp med mitt förflutna och räcker ut en vänskaplig hand till Ålands frisörer.
Sambon har sedan dag 1 ifrågasatt mitt ställningstagande mot Mariehamns "Gulletussor". Eftersom jag är sjukligt principfast (anal om någon frågar syrran) har jag endast klippt mig på Kungsgatan 38 i Kristinehamn de senaste  åren. Med tanke på att jag inte har varit bosatt där sedan 2006 så kan jag medge att det varit lite av ett problem, men nu ska här bli andra bullar!

Jag måste påpeka att mitt senaste inlägg kanske får det att låta som om JAG är gravid. Svaret är nej. Så inbilla er inget!

Nyss hemkommen från personalhälsovården kan jag konstatera att jag är förbluffande frisk. I alla fall före diverse blodprov är tagna. Jag kan en gång för alla berätta att jag är 160,5 cm lång. Där med kan övriga familjemedlemmar upphöra med alla längdspekulationer.
Något som kanske inte är lika trevligt är när vikten är så in your face som den gärna blir på en hälsoundersökning. +7 kg på 2 år. Ja jag kommer här med ut ur garderoben och erkänner. Jag väger idag 64,5 kg (sambon gissade 65 varpå jag blev förnärmad) . Hur och framför allt när hände det här? Prat om att muskler väger mer än fett biter lika mycket på mig som när gravida på fullaste allvar tror att de kan äta för två. Nej och åter nej. Du behöver inte äta för två, och om ditt foster väger 300g hur kommer det sig då att du gått upp 15 kg? Ja som sagt, jag tror föga på gamla skrönor. Jag heter Camilla och jag väger alltså 64,5 kg. Dig it!

Efter 5 månaders radioskugga har jag fått kontakt. Min gamla rumspolare från Norge/götet är tydligen mycket gravid:) Beräknad nedkomst 31 januari. Jag känner lycka, fest, förvåning och glädje!!! Ett bäby som trotsar alla preventivmedel och envist har gett sig fan på att nu är det banne mig på tiden att familjen utökas. Jag väntar spänt på en rultig unge utan hår! Den blivande modern fick faktiskt snällt vänta på sitt i 3 år, medan tvillingbrorsan var hårfager redan från start.
Gu' va gött! Jag (och jag vet att johanna tycker det samma) menar att det visst finns fula barn. Sanningen är hård. Alla är ett mirakel, men långt ifrån alla är vackra. Jag vill ha ett vackert barn!

Vem gjorde mig till relationsexpert? Förmodligen var det jag själv. Inte på grund av mitt eget euforiska tillstånd utan snarare min egen nyfikenhet. Jag har dock ingen statistik som talar för mina kvasi-analytiska msn-råd, men som min kära mentor Jan Paulsson en gång sa under en lektion i internationell politik: Statistik kan enkelt manipuleras. Tro inte på allt ni läser!

Så var det gjort. Jag har nu erhållit mina "15 minutes of fame" genom en kommande plats i lokalpressen. Det som är mindre tufft är att repotaget är gjort på min arbetsplats med inriktning "invandring". Artikeln (som jag själv inte deltar aktivt i) är ett svar, eller en fortsättning på den heta debatten om dragspels-tiggarna, som jag väljer att kalla dem. På bästa mellanstadiemanér poserar vi rakryggat för Åland, i tiden! Inte ett öga på flera mils avstånd är torrt.

En liten intressant bagatell..min avdelning heter likadant som ingemanslandet mellan pung och anus på den manliga delen av befolkningen. Gotta love!

"Och dom säger att stan har blivit tyst och ful och öde älskling
Att det kommer bli en lång kall vinter
Jag har lärt mig att saknaden är värst när nån har sovit som ett barn
Genom en iskall vinter

Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen

Och du känner att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter

Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen

Du är min hjälte för du vågar vara rak
Du är min hjälte för du är precis så svag som jag
och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen"

Jag har en kompis som känner en kille som känner en kille som undrade varför jag aldrig kunde sjunga kärlekssånger för honom;)  Hm, det enkla svaret på det är att jag inte ens skulle kunna kvalificera mig till en plats i barnprogrammet  Dagens Visa (hat) med min sångröst. Det finns säkert en hel hög med RealGroup-människor (hemska tanke) där ute ibland oss, och tro mig, they are not friends of mine. Men för all del, det gör mig inte mindre romantisk för det. Bara lite stelare! Jag låter istället en och annan låttext få tala sitt tydliga språk. De här är till dig gullevännen!

"Tid... du är dig inte lik
Min knutna hand i fickan
Sömn... jag kräver ingen sömn
Jag vrider mig på nålar

Om du var här
Om du var här
Om Jag var där
Om du var här
Idag, igår
Om du var här
Inuti & utanför
Om du var här
Idag, igår

Tid... allt ska bli som då
Jag nöjer mig med tystnad
Språk... jag behöver inget språk
med tiden på min sida

Om du var här
Om du var här
Om Jag var där
Om du var här
Idag, igår
Om du var här
Inuti & utanför
Om du var här
Idag, igår igen "

Har sagt adjö till min sjöman för den här gången. Den gråtande fästmön sitter nu i sin lägenhet som är ett fullkomligt kaos. Gotta love kattleksaker, tvätt och dammråttor! Så många måsten. Så lite inspiration. Jag lägger in ett städ-veto och låter burriton bli mitt sällskap.

Hösten har greppat ön vid strupen och vi välkomnade den med ett dödsfall och en konsert med de gamla rävarna New Model Army. Inte klarade väl Linda och jag ännu en riktig partykväll? Nepp. Dagen började ganska trevande men slutade i nostalgiosande glädje. Punkass-systrarna lyckades hamna i ett Kristinehamn i miniatyr. Vem hade egentligen trott något annat? Att kvällen avrundades med ett fast handslag och småprat med legendernas gitarrist var väl inte så pjåkigt. Tack för det syrran!
Längtan bort byttes mot längtan hem. Tog första färjan tillbaka följande dag. Här sitter man och våndas för att man vill va någon annanstans och när det väl inträffar, ja då vill man hem. Hur ska man göra den missnöjda nöjd? Och den viktigaste frågeställningen är: Hur i hela friden ska jag klara mig fram till jul utan förmaningar, tillrättavisningar, pussar och kramar?