Jobbar natt (och JA jag ska vara vaken fram till kl 15.30 imorgon). Har suttit och fått tårade ögon (börjar bli en ovana det här) framför Svt's dokumentärserie om svenska familjer i Afrika och Indonesien. Tanken slog mig att det faktiskt bara är 15 dagar till jag får hem min världsomseglare. Antar att min högra hjärnhalva gjorde en koppling till min egen situation, som visserligen är helt olik livet i en lerhydda på savannen men ändå. Pure GLÄDJE. Jag är världens lyckligaste flicka! Yeeeiiiii!

Ännu en gång frågar jag mig själv om vårdpersonal verkligen är riktigt klok i huvudet. Egentligen är det bara är vissa stjärnor som utmärker sig och det kan va nog så utmattande. Jepp. Jag vakar ännu en gång med jag-vill-ha-en-utmärkelse-för-att-jag-är-så-jävla-duktig kvinnan. Visst är hon snäll, men jösses säger jag. Ibland vill jag inte höra "hur du gör". Jag vill bara sitta i min stol. Dricka mitt kaffe och prata lite skit. Nej, än en gång smiter jag okristligt tidigt ner till mig och sköter mitt. Jag är väl helt enkelt typiskt svensk!

Har idag fått "vilken maträtt är du"-request. Ja men va i helvete! Varför skulle jag vilja veta det?

Att arbeta med äldre innebär inte automatiskt att vårda en "gammal". Det kan lika gärna handla om att agera medlare i rumskompis-konflikter. Vem har rätt? Ska lyset vara av eller på? Fönstret öppet eller stängt? Tv på eller tv av? Inte sällan misstar man äldrevård för den stereotypa föreställningen som cirkulerar i media. Nej, jag skulle vilja påstå att den ser ut som livet gör mest...Kanske med något andra förutsättningar och kanske med något fler rollatorer att snubbla över. En dynamisk blandning människor i en lite märklig kollektiv boendeform. Här är det inte knasiga interrail-ungdomar som delar kök utan 20 st kaptener, hemmafruar, städerskor, sjuksköterskor och banktjänstemän. Och det är långt ifrån alla dispyter som kan mutas med karameller I'll tell ya!
Inatt hoppas jag på en lugn natt...

Henrik Torehammar vann radiopris

Jobbnatt. Än så länge lugn och ganska behaglig. Har nått ett genombrott i mitt författarskap. Den officiella skrivkrampen är nu bruten. Det känns som om jag kan bli färdig 2009 som planerat. Glädje. Tack tack Frank Frank bok.

Låt mig berätta en liten reseskildring för eder:

Kl 16.00 avgår Rosella enligt planerna. Det är jag och 500 pensionärer på kryssning. Vid landstigning ringer mobilen och en stressad sambo meddelar att båten är försenad- IGEN. Nu är hamntiden 7.30 Lördag morgon. Fint dä! Räka har istället för ett par varma mansarmar och hyttplats ett enkelrum i Majorna. Vem hade kunnat gissa den vändnigen? Ett par könsord och frustrations tåriga ögon senare träffar jag H i hufvudstaden, och sänker några bägare tillsammans med honom, medan vi inväntar min nattbuss mot Göteborg (idag Sveriges baksida om ni frågar mig).
Buss nr 832 tar mig mot Jönköping i fullsatt buss för byte mot Gbg. Anländer kl 05.50 och tar där efter bussen hem till Johanna. Lär mig här att biljetter endast köpes via sms. Herregud för detta jävla smsandet! Åker med en buss vars förinspelade hållplatsutropning tydligen lämpade sig för mutanter med superhörsel. Tacka vet jag Oslo. En fredag med Johanna, skvaller, världens längsta promenad och ett barn vars störta mission i livet var att blixtsnabbt krypa fram till alla väggkontakter och sticka in fingrarna (9 mån gammal).

Efter en eller två för många icke-laktosfria latte's tror räka att hon fått njursten och lägger sig i sin hotellsäng och sover kl 17. Njuter av Färjan-Håkans urbota dumhet, ramlar över en Broder daniel-dokumentär och ser mitt första avsnitt av Skavlan. Beättningsmän ska kontakta mig vidare angående följande morgons transport. Taxi avgår 8.00.

Såå Räka får 8 underbara timmar med sin älskade sjöman och förväntas lämna båten runt 16.45. Båten ska ju avgå kl 18.  
Hon gör också det, i värsta regnvädret och snålblåsten. Blir bortglömd i taxiturbulens och sitter först i bilen just före 18.00 varpå mobilen ringer. Båten är försenad och ligger i hamn till 21.30. Jaha....och jag som är i stan. Fint! Så mina vänner, var alltid beredd på det du inte kan vara beredd på.
Jag avslutar min kväll på Centralstationen. Jag har ju trots allt all tid i världen!