Tack tack Frank Frank

Helgen har bjudit på många inslag a la Roy Andersson. Syrran anlände 15.30 i lördags med glatt humör och en och annan familjekris i handväskan, men what the hell, nu skulle det bli åka av minsann! Middag hos familjen Degerth/Henriksson och därefter lite sprit av valfritt märke. Den åländska eliten ramlade in vid 20.00 tiden och så blev det som det brukar..Sprit, vitryssar, vin och några som är nyktrare än andra:)
En sen kväll på Arken och många fula bilder senare var vi hemma. Helgen hade kunnat bli riktigt lyckad om inte Bosse hade blivit så sjuk och orkeslös att det första man får göra när man vaknat är att försöka hitta en veterinär som har jour, samt en chaufför som inte lukar mäsk (svårt, med tanke på att i princip alla man känner just suttit hemma i vår soffa och druckit sprit). Tacka Gud för att det finns en anständig hästtjej med racerbil i vårt umgänge.
Whitetrash-mamman lämnar över Bosse till veterinären och blottar sin Arkenstämpel (ett blått ankare).
Lillskrutten är så sjuk att han måste lämna jordelivet.
Jag har blivit snuvad på mitt höstmys i soffan. Ingen karl, ingen katt.

Jo så har man börjat en ny sport. Varför inte testa lite rollerblades? Franks gamla pjäxor a la plastic fantastic hämtades hem för ett par månader sedan och den här veckan var tiden inne för en premiärtur. Med stapplande steg tog jag mig runt Östernäs. Biten? Jajamensan! Nu har jag ett par egna tuggummirosa rullskridskor. Förbannat kul, men hur är det tänkt att man ska klara av att bromsa?

Tydligen besparade jag mig en helvetisk massa onödig hjärtklappning och mentalt "men daaaa" genom att bli hemma på Västbanken igår. Det var tydligen ännu en kväll som doftade bränt gummi och bensin.  Så här ligger det till: Min autopilot har havererat! Jag har under några samtal med syster-yster uttryckt en önskan om att jag hellre tänder eld på mitt eget hår än att diskutera bilar. Jag har lärt mig konsten att nicka, le, se intresserad ut och samtidigt försöka lösa krisen i mellanöstern. Det kräver en hel del övning, men nu tror jag att jag har kläm på det. Always look on the bright side of life:)

Så var det nästan fixat. New model army på Debaser 28/9. Ska försöka leta reda på mig själv innan avfärd. Är det någon som har sett mig? Ring ÅHS alla dagar mellan 7.45-20.05. Alla tips är välkomna!

Har just släppt av sambon hemma hos Rikki Ricardo. Jag förvandlades till bitterfitta på 5 röda och lyckades oxå klämma fram "Jag hatar den här ön" påväg ner till parkeringen. Ja, ikväll hatar jag faktiskt den här ön. En helt korrekt observation av Camilla Henriksson. Faktum är att det är få tillfällen där ALLA ska ut på lokal- samtidigt, och vad står på min agenda? Jo jobb såklart. Frågan om jag vill följa med en stund besvaras bäst med sarkasm.
 Hell yes! Millan är AVUNDSJUK. Jag är sur och urless på att jag sitter i Finland när hela mitt sociala nätverk befinner sig i Norge. Jag är förbannad över att Kniv-Eva bor i Kristinehamn och att Tjack-Laila bor i Mariehamn. Inga 02.00 tequilashots på Ankaret, inga efterfester med cirkusfôlk, ingen Alcazardans på Statt, inga blaskiga och dyra öl på Garage. Mentalt gör jag en Hollywood (står på knä i duschen, skrubbar mig frenetiskt och skriker WHY ME?!)...För är det inte självömkan som är den bästa medicinen? Kanske inte, men ikväll kunde jag inte bry mig mindre. Kerfuffle free? I think not.

Två har blivit tre. Som om jag inte redan känt mig bunden på ön så hör jag mig säga: Jaa men se på honom. Han va ju söööt. Så va det klart. Nu har Bosse 15 veckor flyttat in. En flunsig och mager stackare som bara sover. Men visst, söt är han nog. Väljer att avslöja nyheten för min kära vapendragare Carina över internet. För det är ju trots allt henne man i framtiden måste muta när Camilla vill va mammaledig. För gudarna ska veta att jag snart blir ensamstående. Hoppas hon tar det bra! Ps. Och du Carina, han kom igår. Välkommen över på kaffe så ni kan lära känna varandra:P

Fredagen spenderades på soffan med min självömkan som sällskap. Min karl var ute på Streetrace-förberedelser. Jo jo, från 08.00-22.00. Älskert!
Lördagen var egentligen dagen D, men eftersom jag inte direkt förtjänar en medalj som "Årets Flickvän" så stannade jag hemma. Snålblåst vid Gottbyrakan? I think not. Carina fick minsann åka själv. Kvällen bjöd på förräka och Arken. Blev för första gången i hemlighet sniffad på av gammal man i krogkön. Jag känner mig smickrad.

Lyckans gudinna har lett mot mig idag. Något passerkort fanns inte att hämta i sjukhusets reception. Stränga fotoansvariga kvinnan hade gått för dagen. Nu är jag den stolta ägaren av nytt kort med NY bild. Om det här sätter guldkant på tillvaron, borde jag då va oroad?

Dagen har som vanligt bjudit på spännande upplevelser och nya utmaningar. 1 Dusch av 90-årig tant, tansporterat ca 20 st matbrickor med gröt&leverbiff mellan punkt A och punkt B, bytt 10 st blöjor, druckit 3 1/2 koppar kaffe och vänt 3 personer på sidan.
Har även gjort ett tappert men misslyckat försök att få ett nytt fotografi på mitt personalkort (bilden visar en helt kromosomlös och mätt skötare vid namn Camilla). Och nej, det fungerar inte att låta id-kortet "försvinna". Alla uppgifter finns visst lagrade om man får tro telefonisten. Kan hämtas i receptionen imorgon. Tusen tack! Avslöjar man bluffen genom att snällt fråga: Kan jag få ta en ny bild oxå? Jag är nämligen inte lika TJOCK nu. Jasså, inte det.

En finsk köttfärspirog både ser ut och luktar som en nygräddad munk. Ja man kan tro att det är FÖR bra för att va sant. Tro mig, det är det också! Sambo lockar det utsvultna vårdbiträdet med finska delikatesser som lite misstänksamt begrundar bullen, och sedan äter 1 av 2. Sambon läser innehållsförteckningen högt var på vårdbiträdet slutar äta. Kalla mig gärna en nej-sägare, men svinhjärta är ingen delikatess.

Den som myntade talesättet "man får inte roligare än man gör sig" borde det ha varit skottpengar på. För hur bra fungerar det egentligen? Min fysiska status idag vittnar om ett dåligt försök...