...
Jag sov i runda slängar tre timmar inatt, hade en rolig dag på psykiatrin men var inte fullt så rolig när stackars F väljer att ringa hem. Tänk Gunvor så har du en Räka i telefon...Stackar stackars man..
En varg söker sin flock
Det värsta man kan göra när man vet att man ska upp tidigt är börja filosofera. Det är strikt förbjudet men det händer i alla fall. Så, nu sitter jag här i vardagsrummet i F's marinblå morgonrock, dricker te och bloggar.
För de som följer den här bloggen (eller känner mig väl) är det ingen nyhet att inläggen skiftar i både karaktär eller humör och den här veckan har gått i novemberkomans tecken. Existentiella frågor kring livet, dåtid, nutid och framtid. Jag skyller på mörkret...
Idag försökte Räka bättra på sitt mående genom att tillsammans med andra studeranden testa "Mindfullness-övningar". Tydligen ska det reducera stress och skapa lyckokänslor. Jag tänkte- äh va fan, jag testar. Jag blev trött och avbröt efter övning nummer 3 "andningsankaret". Strategi nr. 2 innebar att testa ljusterapi. Ja, det kan nog funka om man får göra det regelbundet. Men min viktigaste fråga som jag ställer till mig själv är: Vilken övning/terapiform hjälper mot sentimentala vingslag?
Nej banne mig. Jag kunde inte ens tänka tanken att försöka sova före jag (allt för sent på kvällen) skickat ett sms till Lena för att berätta vilken fantastisk människa hon är. Tänk denna amazonkvinna som alltid har ställt upp. Och hon har gjort det i snart 18 år. Galet! Vi har fått motorstopp i mörkaste vinterkvällen utan vare sig mobiltäckning eller värme, har bytt däck och pratat så mycket att vi glömt att dra åt bultarna före man kört iväg, har blivit hämtad i Göteborg när man varit till London, tjuvsnusat baksnus i hennes flickrum, provat damkläder på gamla Domus för att fördriva tiden... Ja jag kan rada upp hur mycket som helst. Innan jag går och lägger mig kan jag konstatera att det inte är lika enkelt längre. Här sitter vi 32 år gamla med ett helt land mellan oss. Det var bättre förr...eller var det? Säkert inte, men provar tantkläder gör jag gärna nästa gång vi ses :)
Så är det
Ensam hemma i 4 veckor. Alltid lika tråkigt. Även om stimulin procentuellt minskats med 50% så måste jag ändå påstå att det är trist. Så, nu sitter Räka här med sin frustration och ingen att låta det gå ut över.
Om en dryg vecka får jag en av mina favoritsystrar hit. Jag längtar och vill samtidigt informera övrig population om att det avstånden är lika- oavsett åt vilket håll man väljer att åka. Tänk på det när ni funderar på om jag har gått under jorden!
Fruktstund
Njuter min tredje lediga dag genom att snygga till det i trädgården. Gårdagen handlade om att plocka fallfrukt (jävligt tråkigt) och kratta löv. Avrundade med en välförtjänt trimmning av gräsmattan (som inte klippts sedan de förra ägarna lämnade över nyckeln). Nu ser gården hyfsad ut och vi slipper känna oss som två tattare. Nästa höst kommer jag ändra min strategi beträffande fallfrukt.
Jaså?
Nej det blev inget krogbesök för Räkas del. Jag valde i sista stund att låta gänget gå ut på egen hand. Det är väl inte riktigt min höst i höst. Och i och för sig så var det väl bra med tanke på att testosteronstinna Smurfar valde att mucka med min Alfahane. Snälla vakten hade inte en bra dag igår. Alfahanen fick rött kort och där med matchstraff. Ja så kan det gå.
Vård 09 in da KK house
Tydligen ska man fira Halloween på Åland idag så jag får väl ta och göra det jag med. Efter förra torsdagens studiedagar signerat Sjukskötarföreningen så gick man lite på halvfart. Klassen överlycklig över att äntligen få dricka lite vin tillsammans och ja...efter trerättersmiddagen så smiddes grandiosa planer. Vi skulle köpa det gamla mentalsjukhuset och pimpa det till ett åldringshem "för de som vill ha det lite bättre". Givetvis handlade det om ett rent lyxhem. De tankarna föll helt utanför de ramarna vi fått inpräntade från skolbänken men vi tyckte det var fantastiskt! 10 glada studeranden- berusade över vår egen storhet, rött och vitt vin och den kommande examen (i maj!!!) stegade vi till Arken. Jaha det var bara vi där...Och en stackars nykter F som trots få arkenbesökare lyckades hota en man till livet. Kvällen slutade halv 2 och dagen efter väntade nya föreläsningar (med få åhörare från vår klass...) L låg på spikmattan hemma och inväntade ett kvällspass på sjukhuset. Så här en vecka senare så känns examen inte lika nära...
