Tack tack Frank Frank

Hurra för oss idag för det är vår förlovningsdag! Puss på dig älskling!
Firade med ett två timmars besök hos tandläkaren. Min tand= 5 par Acnejeans. Bitter eftersmak (men den blev ju som ny).

Det var en gång en flicka som älskade att rita tårtor. Den flickan växte tydligen aldrig upp. Vad är det egentligen som gör att jag i timmar kan stirra mig blind på pastellfärgade Sanrio-figurer? Eller trollbindas framför ritade muffins med ögon, armar och ben? Varför vill min hjärna få mig att köpa allt som påminner om en godisbutik från förr och varför köper jag som 30-åring fortfarande luktsudd eller mobilsmycken med dinglande bakelser? Jo för att jag älskert! Enkelt og greit! MER MARSIPAN TILL FOLKET!

Syrran var vänlig nog att skicka över några bilder på något jag under vintertid valt att kalla SUBARU-HELVETET. Bilderna kommer användas som propagandamaterial i min kamp mot fastfrusna dörrar och samtidigt för alltid påminna mig om att lättja sällan lönar sig. Cykel? Ja tack!

Är inne på min andra vecka av FB-protest. Något som skedde i PMS-veredesmod verkar göra gott för själen!

Ja man kan definitivt påstå att man bor på vischan efter att ha åkt buss på kringeli-krokvägar genom skog och mark för att komma 15 km. Var våldsamt glad över min ipod och lite lätt frustrerad när jag 08.30 klev av vid FEL hållplats. En "första dag" är inte en en första dag om inte Räka går åt fel håll. Bra! Då kan vi bocka av den grejen och gå vidare. Det misstaget kommer inte upprepas. Inte på den här praktiken i alla fall. Blev varmt välkomnad av Hemsjukvården och kan nog (trots bristen på WoW-patienter) känna att det här säkert blir en bra praktik. Det verkar inte vara någon brist på män i 90-årsåldern som bor i hus på landet och som oroväckande nog tar bilen till stan (eller närmaste närbutik). Man både förfasas och har lust att dunka dem i ryggen och ropa YOU GO GIRL in i "det bättre örat"...för lite coolt är det ändå!
Jag kanske inte kommer rädda liv på min medicinpraktik men jag kommer definitivt lära mig att struktur är A och O, samt att vissa äldre väljer att ta sina mediciner när det behagar dem.

Ja jävlar! Idag är dagen då man blivit nyförlöst ur ett 7 veckor långt vacum. Morgonens tenta bjöd på en hel del vilda västernsvar (förhoppningsvis till stor glädje för läraren, visst inslag av gissningshumor) men även en hög med troliga möjligheter. Spontant känner jag att ni inte bör komma till mig för vård om ni har levercirros- i alla fall inte om man får utgå från svaren idag.
En avslutande lunch på Umbra med större delen av klass 2 och en välförtjänt tupplur. Nu kan jag glädjas åt 8 veckor soft praktik på landet i min nya inte-så-speciellt-smickrande rutiga arbetsskjorta, sambons efterlängtade hemkomst samt en tripp till Bangkok.
Nu lite nattjobb på en vårdavdelning i en annan del av Mariehamn. Tänderna ska väl betalas på ett eller annat sätt antar jag...
Imorgon vill jag ha sol!

Nok er nok är de ord som klingar högst i mitt huvud. Inte en enda diagnos fastnar. Jag säger här med att allt ger ödem, ökad puls, illamående och förstoppning och tillåter mig själv att ta en längre paus från det ounvikliga som sker imorgon.

Jag har istället gått och blivit med tandläkare och tyvärr en mycket ledsen tand. Jag är snart så djupt sammanvuxen med myllan på ön att det blir svårt att skilja mig från vad jag är och vad jag var. Jag antar att det är ett framsteg? Baby steps...
Att ha en tandläkare är dyrt. Jävligt dyrt.

Ibland sker det oundvikliga. Man blir fångad mellan två läger och får höra det ena än det andra. Det hände idag och jag är rädd för att konflikthanteringen kommer att skörda en hel del goda anseenden. Varför just jag är min spontana tanke?

Idag har det varit premiär för de nye finskor'a. Gårdagens regnskur (den första på månader) har resulterat i att vinterskorna kan ta lite ledigt, om än för ett par dagar. Så med räkas nya vårskor och gamla hederliga solglasögon på kan man åter skymta livet vid horisonten. Det blev vår mot alla odds and I lööööv it! Tre fräknar rikare och hopp om sommarlov.

Idag masade man sig upp vid 7 snåret och började med skalmanögon försöka urskilja eventuella mattelösningar. Dagens tenta förbryllar mig. De verkar bara bli klurigare för varje omtentamen (ingen bortförklaring). Om min gamla mattelärare fick ta sig en titt på mina extremt långa uträkningar skulle hon förmodligen kasta sig handlöst bakåt och sätta sina Ahlgrensbilar i halsen. Det är inte mänskilgt att  dividera 2095/240 och sedan multiplicera det med 740 (utan miniräknare)...Alla dessa jävla decimaler...Tal efter tal. Nå ja, nu är det över för denna gången och vem vet- mitt i allt har man snurrat till det så pass mycket att det i slutändan blivit rätt! Då var det bara en tenta kvar då.

Om dagens ärkefiende hade fått välja arbetarnas kläder så hade det förmodligen liknat människona på bilden. Jag har så lite till över för människor som helt saknar social kompetens och förvånas över att kärringen fortfarande har sitt arbete kvar. Alla vet vem linneförrådskärringen är. Alla tycker att hon är beyond otrevlig men alla låter henne också hållas. Vi vänder andra kinden till och låter oss utstå förnedringen av att bli synad i sömmarna- enbart för att hon ska välja vad du ska ha för storlek på kläderna. Inget annat accepteras. Märkligt. Teorin som ventilerades i klassrummet före dagens tenta var följande: Man blir så när man arbetar i källaren. Förmodligen anpassar sig linneförrådsarten till ett liv i det fördolda och kanske även avsaknaden av dagsljus påverkar dessa varelser negativt- om man ser i ett längre evolutionsperspektiv. För en sak är säker; Ingen normalt funtad människa river upp himmel och jord om man för andra veckan i rad har mystiska fläckar på arbetskläderna som minsann inte går bort i tvätten. Frågan jag ställde mig när räka en gång satt med luren i handen och svarade på just dessa frågor var: Är du dum i huvudet? Skaffa dig ett liv. Från och med den dagen visste jag att jag hade mött ren ondska och att den ondskan inte på långa vägar tänkt gå i pension.
Nu för tiden så får jag istället tillfredsställelse genom att inte hänga galgarna där de ska vara (det retar henne något vansinnigt). Det är mitt sätt att tillföra lite kaos i detta ingenmansland under jord. På tisdag möts vi i "praktikklädesduellen" och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag lät mig hunsas!

Fy fan säger jag. FY FAN.

1. Vad är det för klapprande idiot som trippar runt i vår trapp varenda jävla dag?
2. Varför är vår skrivare så långsam att man vill dö? Varför måste den jucka fram och tillbaka före den kan börja printa och varför envisas den just idag med att tugga sönder två ark och låta dem fastna någonstans där solen inte skiner?

Man ska inte bli arg på döda ting. De ger sällan något gehör, men satan vad jag blir arg när ting jävlas. Kom på mig själv med att skriva AAAARRRRRHHHHHHH och jävla kuk-helvetes-jävla-skitskrivare ned i facket för utmatning. Som om det skulle hjälpa? Det gör aldrig det men det ger konstigt nog ändå en viss tillfredsställelse! Inväntar en kaffe med J.

Det är något riktigt kittlande med att se 8 gummiarmar/proteser med varsin tillkopplad infusionspåse med rödfärgat innehåll ligga uppdukat en onsdagmorgon! Japp, dags att lära va-2 hur det egentligen går till. Pvk, venprov och i.m inj var det som stod på agendan. Ett blodbad och två riktigt snygga venkatetrar senare måste jag ändå erkänna att jag är lite stolt.Speciellt efter den dåliga nattsömnen gårdagens hektiska kvällspass på Kir. avd bjöd på och en minst sagt märklig konversation långt efter klockan passerat läggdags. Nej nu ligger fokus på den olovligt hemlånade Läkemedelsräkningsboken samt fredagstenten med allt härligt vårdtekninskt som den för med sig. Det är ett förbannat glamouröst liv man lever- och extremt inspirerande. Gotta love!

Idag har det avgjorts. Sverige har åter igen skickat fel artist. Jag väljer att stryka ett streck över det hela och istället publicera en bild på 2008 års hjälte aka den ryska skridskoåkaren. Någonstans där ute sitter det en lycklig rysk fru skridsko och glädjs över sin stiliga man.

De senaste veckorna har inneburit en hel del träning. Inte för att jag är en person som beger sig ut i löparspåret och där efter skriver en träningsdagbok och klistrar upp den på min FB-status men ändå. Besöket av min kära storasyster innebar en ny dimension av ordet träning och vi fick båda blodad tand och kände oss redo att för ett slag lägga undan fördomarna möta träningsutbudet som erbjuds på tankafett. Jag snackar såklart om det underskattade fenomenet träningsvideos. Vi kan här med stryka dans från listan av fungerande träningsformer, då det enbart innebar två osynkade systrar virvlades fram och tillbaka mellan sjukskrivning och frakturer. Frånvaron av dans har dock lämnat utrymme för min nya passion- yoga. Det kanske inte är det knasigaste av knasigheter men det håller mig i alla fall sysselsatt tillräckligt länge för att jag ska hålla mig borta från cigg, kvinnor, vin och sång.
Utnämner mig själ till veckans vinnare av träningsrond nr 3. Vad det gäller knasiga träningsformer är jag nu en stolt ägare till AVI-filen belly dance fusion yoga. Den bisarraste av bisarra saker! Aldrig har man väl känt sig så jävla stel och typiskt svensk ut i fingerspetsarna! Är videon ett skämt frågar man sig när man rytmiskt ska knipa skinorna, rulla med magen sittandes i split...

Vad gör en människa till den den är? Förmodligen skulle man få lika många svar som det finns människor i detta nu. Vad gör mig till den jag är då? Jag skulle förmodligen svara min omgivning, mina förväntningar, vänner och ovänner samt mitt nördiga intresse för musik (som inte borde ha undgått en levande själ) om det var någon som ställde den frågan till mig.
Hur har mitt intresse för musik/min person tagit sig uttryck? Jo helt klart genom min skivsamling. Jag har alltid kunnat luta mig tillbaka på den och tänkt "Aah just den här, den köpte jag när...eller den här skivan representerar..." Tyvärr försvann halva min vinylkollektion någonstans i en soptunna i min hemstad under 2009. 80-tals-räka hamnade bland gamla konsumpåsar med kaffesump och annan skit från forna grannar. Ja ja, shit happens tänker man och fäller en obligatorisk tår inombords. Jag har ju i alla fall mina cd's kvar (uppskattat inköpsvärde ca 40 000 kr). Enda problemet med den här historien är en flytt från Oslo där skivorna inte fick plats i väskorna. Tanken på att de var trygga på Waldemar Thranes gate tills vidare fick duga för den upptagna och lite late. Falsk trygghet. Mycket falsk. Min kära vän Göril gav mig det dystra beskedet om att kollektivet nu var utflyttat (förmodligen vräkt) och alla saker förpassade till soporna. 80-tals-räka försvann i värmland och resten av räka blev kvar i Oslo- i soporna, igen. Ironiskt och jävligt tragiskt.

Vad kan vi lära oss? Skjut inte upp något, då går det åt helvetet- eller som i mitt fall, i soporna. Kondoleanser mottages tacksamt.

Man börjar ifrågasätta sin personkännedom när man faktiskt än en gång upptäcker att man sitter med gapande mun och frågar sig själv- När hände det här? Och varför har ingen sagt något?
En som inte känner mig skulle kunna ta det som en förolämpning och samtidigt ta mig för en simpel homofob (sooo not true), men faktum är att jag inte är utrustad med gay-tentakler (det kanske heter känselspröt). Helt plötsligt så står det "är gift" (på FB, var annars?). Min vän I har gift sig- inte med sin förra pojkvän utan med sin nya flickvän och som vanligt är jag den sista som får veta. Eller?
Anyway, jag virar in mig i fjärdrar och rosa fluff och ropar ut ett grattis från balkongen- kanske mina gratulationer når ända fram till Norge :)?
Varför är det så att Räka enbart föräras andrahandsinformation nu för tiden? Nix är inte bitter, bara undrande. Så lyssna och lär:

Om du är gravid, ska gifta dig, har gjort slut med din partner eller bara har gjort ett riktigt fynd, var inte rädd för att berätta det för mig. Jag är faktiskt både nyfiken och en hyfsat god lyssnare (lägg tonvikten på nyfiken).Och viktigast av allt; Jag bor trots allt i ett land med både telefonförbindelser, bredband och en väl utvecklad infrastruktur.