Fri(?)idrott
Ibland får man lägga skammen på hyllan för en stund och sluta ta sig själv på så stort allvar. Med cykelhjälmen på sned upptäckte Räka en dold Segway-talang. Fult, ja. Kul, oh ja.
Imorgon väntar premiären av Parolympics i Lemland. Vi glada & otränade ö-bor har hyrt friidrottsbanan och tänker helt seriöst tävla i längd, höjd, kula, spjut, diskus, häck, 100m och 60m. Sjukvårdare finns självklart på plats och enligt en muntlig överenskommelse med kollegor tar mottagningen bara emot öppna frakturer. Allt annat fixas på plats av Sjukvårds-Räka.
Kristinehamn- om du vill vara dig själv en stund...
Åland: Ja det duggar inte tätt bland inläggen men det betyder inte att Räka lagt livet åt sidan. Måndag till fredag arbetar jag för brinnande livet med något som visat sig vara mitt härligaste sommarjobb. Gött. Helgerna ägnas åt helt andra aktiviteter än själavård och omplåstringar.
Midsommardagen tillbringades i Granboda- inflyttningsräka och jag kan intyga att det var länge sedan jag satt utomhus mellan kl 19-07.30. Några sippade sprit ut gräddkannor andra fördjupade sina kunskaper i Vasaloppets förtrollande värld och somliga planterade syrénbuskar. Morgonen avrundades med en båttur in till stan, säkert med Ålands mest glada skara (vid den tidpunkten). Det fanns en plan på att äta bufféfrukost på Arken men när serveringen inte var öppen drog vi mot Select där man istället nekades att köpa korv.
Kristinehamn: Fredagens hemresa började med trafikstockning i Stockholm (3 timmar stopp) och avrundades i mammas kök med Longdrinks. Lilla födelsedagsbarnet fyllde 16 på lördagen. Räka käkade lunch med morfar på Café Broäng (för och med gamla människor) och firade en rätt nöjd tonåring I Nybble. Kvällen gick i den äkta Kristinehamnsandan med en fantastiskt rolig förfest, krog, efterfest och efter-efterfest (Anneberg-The Pub-Mastmagasinet-Lönn's-Anneberg). Franco bjöd på dryck- och sällskapet drack. Räka ramlade ur taxin och spydde i fosterställning. Morgonens uppvaknande i källaren kunde indikera en viss överförfriskning och när efterfest-deltagarna fortfarande var kvar kunde vi alla intyga att nivån varit som den borde. En trevlig kväll i gamla goda vänners umgänge och en påse bryggkaffe på trappan. Vad mer kan man begära??? Vuxenpoäng? Nä knappast!
