Tack tack Frank Frank

Dagen inleddes med att jag satt 1 timme före avsatt tid på skolan. Det var jag och vaktmästaren. Man beundrar ju sitt engagemang, men ärligt talat, där rök min sovmorgon. Bara en vecka kvar.
Har idag fått beskedet att min bättre hälft anländer i helgen (Hurra!) och jag har nu påbörjat en 3 dagarsstädning. Det går inte snabbt och jag är inte heller speciellt effektiv.
Laddade ner en ljudbok av Håkan Nesser (på norsk) för att hålla språket lite igång och för att städningen skulle flyta på lite bättre. Synd bara att boken var så tråkig att jag somnade en timme på soffan. Är det åldern som tar ut sin rätt eller är jag bara lat?

Försökte repetera inför morgondagens tenta och somnade mitt i avsnittet om hjärtsvikt. Varför är det så förbannat svårt att hålla sig vaken när man måste läsa och i stället svårt att somna när man måste gå upp tidigt på morgonen? Finns det ingen rättvisa här i världen?

07.47 vaknade man. 08.01 var man ombytt och på jobbet. Först kl 10.15 fick man kaffe. Life's a bitch I'll tell ya.
Hade en lång pratstund om skägg med min 90-åriga väninna. Respect!

I vissa lägen kan man känna en stark längtan av att hoppa ut genom fönstret i klassrummet eller demonstativt tända eld på sitt eget hår. Vad gör då att man inte fullföljer dessa impulser? Antagligen för att det skulle vara mycket onödigt och farligt. Varför tar jag ens upp detta meningslösa ämne? Jo för att Forskningsmetodik är så tråkigt att det nästan framkallar en vilja att skada sig själv. Hur som helst så är Räka godkänd OCH har allt sitt hår kvar. Me like!

I söndags flyttade Ludde till sin nya kattamor aka min klasskompis Annika. Kissen har där alla möjligheter att få utlopp för sin ADHD och jag känner mig mycket nöjd med valet. Ludde och jag hade kommit till en punkt i vår relation där det inte fanns någon återvändo. Det var tydligt att honkatten inte nöjde sig med att röja loss i en tvårummare i stan. Vem kan klandra henne? Näst sista dagen hemma lärde hon sig att klättra upp på balkongen, slicka i stekpannan och riva ner ännu en blomkruka...
Enligt Lumparlandskorrespondenten Annika är snuttefilten fortfarande lika viktig och det är inte bara i stan man river ner blommor och klöser på tapeterna. Kylskåpet är även en perfekt sovplats...."Om katten själv får välja". Som svar på frågan om hon har ångrat sig skrattar Annika och menar att det är underhållning. Och minsann, det är förbaskat underhållande!

Varför kan man inte få vara ursinnig när det känns som rederiet håller min sambo fången i Uddevalla? Jag kan vara förstående till en viss punkt och sedan så vill jag bara slå närmsta person på käften. Den som i ett sånt här läge skulle använda sig av talesättet "vi sitter i samma båt" skulle vara en prima kandidat för en spontan dansk skalle. Nej vi sitter verkligen inte i samma båt. Han sitter i en båt, jag sitter på en ö med båtar runt omkring. Skepp o'hoj sailors!

Så var det 17 maj igen, och jag befinner mig helt åt helvete fel geografiskt. Fick det här messet för 1 minut sedan:

"Solskinn og alkohol :-) 17 mai er fantastisk! Men savner fortsatt min svenskefaen:-P" 

Naaawwwww kan det bli sötare från en Finnmarks jente? Nepp. Idag saknar jag mitt entourage lite extra mycket och självklart att vifta med det norske flagget på väg mot Cubaparken på Grünerlökka. Utan norrmän skulle världen vara en tristare plats. Så, gratulerer med dagen da! Vi tar igen det nästa år!

För första gången på mycket länge har vi en dag utan friska vindar. Tog en tant på promenad till Lilla Holmen och kollade på kaniner. Hon var glad och jag var glad.
Dags att kränga på bikinin, ta lite sol och vänta in Eurovision. Idag borde jag ha suttit i Sofienbergsparken, grillat korv och druckit öl, men ikke.

Uppe med tuppen kl 6 och inbillade mig att jag skulle få några nya infallsvinklar inför dagens tenta. Det fick jag inte. Kom dit och skrev mest blaj. Tydligen var jag inte den enda som ansett att veckan som gått varit en ledig vecka. Det är så tråkigt att det inte rör mig i ryggen hur det går.
Fick åter promenadsällskap och kaffe ute i det gröna där efter jobb med Calle och gänget. Fick ge min första subcutana Fragmininjektion och känner mig nöjd med det (ingen big deal, men det är kul). Gick med lovorden att jag ska få sätta kateter snart.
Jag är idag en mycket dålig sjömanshustru. Tider komma och tider gå. Tålamod är ingen Henriksson-dygd. Det känns lite som att välja fel kö på ICA MAXI. Du missbedömmer läget med den gamla skruttiga kassörskan som du tror är dödligt långsam och väljer istället den kassan med den lite yngre tjejen. Detta enbart för att ganska snart bli upplyst om att det är en sommarvikarie du har framför dig och att du kommer bli stående i en kö med 2 liter mjölk så mycket längre än beräknat. Vad gör du? Har is i magen, biter ihop käkarna och väntar ut vikarien eller ställer du din korg på golvet och tränger dig förbi med ditt onda öga riktat mot tjejen o väser "ta och byt den där jävla kvittorullen, helst idag!"? Säkert står du kvar med käkarna sammanpressade och svetten rinnandes ner för tinningarna. Tålamod Räka. Tålamod.

Kanske riskerar jag att förvandlas till en dum blondin när jag säger det här; Hur i hela helvete kan en båt som ligger på torra land (typ) ha så jävla dålig internetuppkoppling? Ja men man blir ju otroligt sur. Det hjälper visst inte att skicka tekniker från landets alla hörn. Msn&Skype fungerar under ca 10 min/dag och då under arbetstid. Jag är så förbannat LITE imponerad! Saken blir inte bättre av att man ska tvingas mata in forskningsprocessen ur ett för tillfället mycket ointressant naturvetenskapligt/holistiskt perspektiv. Jag dööör.
Är även rödare idag än jag var igår. Kerfuffle!

Jag är en ond människa. Påväg från svärföräldrarna mejade jag en and från vägen...Betyder det här att jag kuggar imorgon?

Stolt kan jag berätta att undertecknad erhållit det hösta betyget i Anatomi. Gåvor kan sändas till hemadressen.

Precis som fullgubben förutspådde så har försommaren svept in över ön och jag har suttit parkerad på balkongen. Härliga tider. Strålande tider. Ledighet och sol. Kan det bli bättre? Knappast!
Fick på förmiddagen via FB ett kaffesällskap och äntligen någon med mig på promenad. Ja idag har det varit en bra dag.

Igår upptäckte jag mitt säkraste vårtecken. Det kanske inte är lika sjungande vackert som tussilago eller vitsippor, men nog så pålitligt. Det finns en kategori vårtecken som trotsar frostiga nätter, ihållande vind och kyliga morgonar. Jag pratar givetvis om fullgubbar! Hemma i Kristinehamn så visste man redan som liten att när fullgubbarna bänkar sig längs älven, ja då är det vår! Jag kan stolt berätta att jag hittade min första fullgubbe i ett dike längs cykelbanan i Västernäs. Och jag vet att det finns fler där ute, bara man leta riiiktigt ordentligt. Den som söker skall finna. Fram med sommarskorna, för här kommer värmen!

Lyckans gudinna log lite mot räka igår! Tentfrågorna var i min favör. Hoppas (läs kräver) på ett godkänt resultat. Nu är det bara jobb och lite forskningsmetodik i en vecka. VÄNTAR så djuriskt mycket på att få hem min bättre (i vissa avseenden) hälft. Någonstans mellan 19-31 maj kan man tydligen räkna med. Sannorlikheten att få mera direkta besked från grabbens rederi är undefär lika stor som sannorlikheten att jag imorgon ska vakna upp smal. Den matematiken kan ni säkert själva räkna ut...

1. Har fått se bilder på ett fint (ev vårt) hotell i Bangkok. Mycket bra. Känner mig som ett barn i en godisaffär.
2. Har sett på House och förundrats över att det var som en kort repetition av morgondagens tenta. Vem har sagt att tv gör människor dumma?
3. Har konstaterat att det enda riktiga är att ge vanlig celldelning fingret!
4. Har upprepat mantrat "Jag kan det här" 30 ggr och känt mig som Dustin Hoffman i Rain man.
5. Har klappat katten säkert 10 ggr.
6. Har väntat på att den goda fen ska fixa F's msn. Det sista med mycket liten framgång.
7. Har ätit gröt två gånger. jag är ett hungrigt väsen utan stopp.

Kallsvettig rycker man till och tänker PTH vad fan var det? Var bildades det? ADH, ACE, PTH och ANP. Många förkortningar som bildar ett virrvarr i hjärnan. Har systematiskt gått igenom boken och har ännu en gång förhört mig själv högt i duschen. Kan jag det här eller är jag bara inbillningssjuk? Jag säger FUCK IT en liten stund och låter mig svepas iväg av de ljuva tonerna av Kurt Nilsen:

"take a look at yourself 
you give me goosebumps down my spine 
i cannot focuse what's important 
because of you 

and when you smile to me 
well i cannot breathe 
i end up laughing with you 
not knowing what the joke was about, yea 

you're on my mind 
you're on my mind 
you're on my mind all the time 

have you ever considered 
not being so friendly to everyone 
just let go for a while 
and when you try to be someone else 
i end up laughing with you 
not knowing you all too good, oh well, but you're 

on my mind 
you're on my mind 
you're on my mind all the time 

tell me a story that i want to hear 
whisper in my ears 
some words for many years" 

Svårt att hitta motivationen att plugga. Har gjort många tappra försök, men de har alla slutat i desperata tårar. Hur kan man glömma så mycket? När man ser alla anteckningar vill man bara kräkas. Finns det någon normal människa som fortfarande tycker det är skoj efter 7 veckors korvstoppning? I sådana fall är jag beredd att kalla den personen för "teachers pet"...Eller som min lillasyster skulle ha sagt: ORKA.
Katten har i alla fall varit oroväckande snäll mot mig idag. Alltid något.

Härlig ledig helg i Kristinehamn som inleddes med ett besök hos frisören. Mmm, jag är MEGET LYSERE i håret mitt. Ibland kan jag ana en viss nyans av gult men jag vill hävda att färgen heter champange. Det slitna Linda Rosinghåret har tillfälligt fått göra plats för ett lite snällare och ganska mycket kortare snällt hår. Räknar dock dagarna tills dess att det når axlarna igen. Räka har i alla fall får det urklippt efter egen grandios önskan. På födelsedagskvällen gjorde jag dock misstaget att sätta upp det med resultat innerstadsmorsa (trashigt chict a la Spelmansgatan). En får rätt o slätt glömme å gå videre. Dåliga hårdagar komma och gå. Syster Linda hade enligt egen utsago velta slå på stortrumman inför min stundande 30-års dag, men eftersom jag är ett besvärligt barn som bara vill vara hemma hos mamma så fick hos lägga de Bindefeldt-planerna på hyllan. En 37 (?) åring, en 32-åring och en 29-åring tar cykeln till krogen och välter nära i centrum. Polisen körde väääldigt sakta föbi efter jag kravlat upp från asfalten. Vad ska man säga? Man är hemma! Summering:
En otroligt trevlig kväll med gamla bekanta ansikten hemma i syrrans lägenhet och ett kort men intensivt besök (+ en plankning) på Kristinehamns ungdomsgård Mastmagasinet med ett "nästan-singstar-uppträdande" inför 18-åriga kristinehamnsbrudar i singstarrummet. Dagen till ära snurrade 90-tals musiken på bandaren. Yes!
Fördelsedagsdag var hemma hos mor med en avslutning i soffan och Varuhuset.

Igår 29, idag 30. Så det kan bli. Förbannar att taxibolagen inte tar electronkort. Resan förvandlades till en dyr historia med Kristinehamnsmått mätt. Idag har jag bara lite känningar av gårdagen och kan lugnt ta mig en siesta i solen. Utförligare rapport kommer inom kort.