I väntans tider

Mitt tämligen ointressanta liv är på väg att bli liite intressantare. Min storasyster är nämligen på ingång. Tjack-Laila & Kniv-Eva (borde stavas Ewa) har tagit semester och nu är det bara de två systrarna H kvar. Den ena dricker kanske vin och den andra ser förmodligen på. Kvalitetstid är mantrat. Jag erbjuder en mjuk säng, öns bästa pizza, gravljus och valfria skräckfilmer. Vad kan gå fel? Svar: Inget.
Jag vet inte vad ni ska göra imorgon men jag ska tydligen på mitt första "klädparty" i ett torp i grannkommunen med ett gäng arbetskamrater. Tjaa, vad säger man om det då? Trevligt sällskap i alla fall.

Gränslös statistik

Jag undrar hur det kommer sig att jag oavsett bosättningsland alltid blir utsatt för undersökningar rörande arbete, livsstil, bostad osv. Tidigare flitigt plågad av SCB och nu för tiden även plågad av den finlandssvenska motsvarigheten. Vad beror detta fenomen egentligen på? Jag vet att min mor varit lika drabbad som jag genom åren så vad har vi som andra inte har? Svårt att säga nej kan ju vara en sak förstås. 

Som tappad bakom en vagn

Jag vet inte om det är mig det är fel på men att behöva surfa vagn i denna hysteriska djungel av tillbehör och märken gör att jag vill välja den enkla lösningen, dvs kundvagn med madrass. Det löser dock inte problemet med platsbrist i trunken. Men ärligt talat. H u r kul är det? Vad vet jag om ligg och sittdelar, bilstolar och rörliga framhjul? Jag är ett otekniskt vidunder av rang. Jag kan inte vika ihop kartonger efter en 3-stegs manual, så hur ska jag kunna fälla ihop en barnvagn? Den oväntande leveranstiden på upp till 10 veckor lutar också mot att det blir en kundvagn sist och slutligen...

God morgon

Första snön har fallit. Hellre snö än det där jävla regnet. Hur som helst, här hemma är det pensionärslugn med morgonrock och pyjamasbyxor. Var hemma från jobbet igår med huvudvärk från avgrunden. Sov bort den första omgången men lyckades framkalla en ny attack under natten (tackar!). Laddar just nu batterierna inför ett 7-dagars pass på kirurgen. Gläds åt att storasyster kommer hit på skräckfilmsfestival nästa helg. Skulle inte kunna bli mycket bättre.

zombiefest

Hurra! En ny säsong! Hade glömt hur mycket jag har saknat The walking dead. Efter ett djävulskt slit med tråkiga hushållssysslor (som att dammsuga och damma sovrummet efter 4 mån) är jag definitivt värd splatter och hemskheter. Min lediga dag ägnas därför åt seriefrossande. Yes!

Nä män häjj!

Ja det kanske kan tyckas vara en evighet sedan och jag är väl beredd att hålla med. Vad har hänt sedan sist månntro? Jag jobbar. Har gått upp ca 6 kg och sover större delen av min tid utanför kirurgen.
Här faller regnet för 7:e veckan i rad och jag har långsamt ställt in kroppen på höstmood och så även laddat iPoden med Fields of the nephilim och The Cure. Det är ju så... När man nått över en viss ålder börjar man trivas förbannat bra på nostalgins massiva gren. Man börjar tänka tillbaka på hur jäkla bra det ändå "var". Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag i mitt bagage har en gedigen samling icke-patetiska band som just Cure och annan melankolisk och underbar höstmusik. Huru vida jag själv är patetisk låter jag andra avgöra i mitt ställe.. Vad spelar det för roll? Jag bor här och ni andra någon annanstans. Vive la Kristinehamn!

RSS 2.0