Tack tack Frank Frank

Torsdag 23.7
Mari anländer med morgonfärjan. Lite rundvisning från bilen och hem till soffan. Räka somnar.
Fredag 24.7
Ett svinkallt dopp i Möckelö (för sakens skull) och hämtande av Göril vid färjan kl 18. Hade för säkerhetsskull övertalat henna att dricka sig snygg på resan hit (för att ev. minska socialångest). Gjort! Två tappra norrmän stupar kl 23 på mållinjen och somnar skavfötters i soffan. Som den perfekta värdinnan man är så låter man dem sova och försöker ursäkta det med jetlag, eventuellt en intolerans mot åländska dryckesvanor och utbringar en skål!
Lördag 25.7
Rallydag. Röyk-Rikart kommer med skåpbilen och tre trallande jenter sitter en stund bak i varsin tältstol. Det kunde ha blivit en förbannat rolig förfest om inte det hade varit så att Mari var åksjuk och att Göril hade cellskräck. Informationen om dessa två tillstånd hade varit bristfälliga. PANIK. Bilen får stanna och en hysteriskt gråtande flicka flyger ut från bilen och där står vi...Blir en jävligt lång promenad tillbaka, utan rally.
Kvällen tog vid där gårdagen slutade, i total dekadens. Två norrbaggars kväll slutar ännu en gång ganska tidigt. Den här gången hinner båda i alla fall hoppa ur partystassen före däckandet.
Söndag 26.7
Lunch på Indigo och hemfärd.
Nattjobb.

Slutord:
Ja, vad fan säger man?

Fick nya namnskyltar idag. Keramikhistorien är ett minne blott.
En rosa metallic och en mintgrön. Jag bär nu stolt Henrikssons namn mellan mina två juveler. Fint ska rä va!

Kl är exakt 03.47.
Borde vila ögonen inför ett vakenhetsmaraton som kan tänkas stäcka sig från onsdag 14.30 och fram till 01.00 fredag morgon...men det vore ju oetiskt ur en arbetsmoralsituation (då jag befinner mig på arbetsplatsen). Norrbagge nr 1 sitter just nu på en buss någonstans mellan Kristinehamn och Örebro och föväntas anlända till den Åländska hamnen vid 12-snåret med en BiB under armen. Norrbagge nr 2 kommer först fredag kväll.

Igår var den dagen då Räka drack sin vinare, toppade med två groggar och ramlade ur soffan. Fick ett mess av en vän och skickade svaret till en gammal arbetskamrat anno 55+.

"Ä hemma. Frank spyr:-("

Vaknade på soffan med kudde och täcke. Smög mig in till sambon som helt missat min nattliga frånvaro. Varför? Det får vi nog aldrig svar på, men jag kan berätta att det inte känns lika roligt att kicka igång en 5-dagars med gårdagen färskt i minnet.
Har idag legat på Järvinens gräsmatta i Hammarland och solat.

Jag är ju egentligen inget fan av bloggar. Dubbelmoral? Njae, jag har inte intresse av att läsa om för mig okända människors liv- utom i ett unikt fall kallat elmaco. En insider gav mig ett hett tips som kan sätta guldkant på den mest värdelösa dagen.
I ett inlägg från maj -09 står det att läsa:

"Dagens Tips;  Om du som jag alltid rakar dej med hyvel, köp CLARINSmen Huile de Rasage Shave Ease (ca 400sek på NK), en rakolja som gör rakningen till ett rent nöje!"

På denna sida mixas champange med meningslöst prat om poker, fotboll och ansiktsbehandlingar. Lägg till några lite vågade bilder i övertrimmad barbie-ken-överkropp goes sololja och du har en levande ikon. En cyniker skulle kanske säga: klipp sökarna-frillan och lämna trancekläderna hemma. jag säger go for it! Det är humor!

Planen att jobba nätterna igenom, sova lite, vara pigg och säga mjau till livet är fortfarande aktuell. Efter en nätt lur på 4 timmar (omgiven av 4 veckors ren tvätt) fick hojen leda vägen mot ett föbannat blåsigt strandhäng med Carina. Vägra sömn! har jag blivit brunare? Neppe, säger jag till det. Men what the hell, jag har många veckor kvar.

Den sanna glädjen är att få lägga in ny musik i sin gamla ipod. Varför har jag inte tagit mig tid tidigare? Lycka!
Idag lyssnar jag på Dead Alone med In flames. Det var så jädra länge sedan!!!

Sista natten i raden av fyra. Räka är rätt nöjd med det. Planen för morgondagen är att hålla sig vaken och runt middagstid greppa sambon under armen och ta en tur över till landet Sverige, staden, orten Kristinehamn för litet firande av ett ännu mindre 14-årigt EMO-syskon. Helgens största WoooW är att det är två år sedan min storasyster förfasades över mitt lite klyschigt svenska jag-åker-finlandsfärja-beteende, och blev med sambo. Ett stort grattis till oss och tänk vilken tur att man ibland är klyschig, svensk och en jävligt jobbigt anal lillasyster...Eller som folk i Ingmar Bergmankören kanske skulle ha sagt: We are swedish people!

Den lata publicerar bilder när hon inte orkar skriva. Sälsafari, dryckesbröder och ett klassiskt försök att bemästra konsten att få en PERFEKT Blue Steel.