Tack tack Frank Frank

Är det så här det ska vara i ytterligare 6 veckor? Varannan dag stabil och all övrig tid en svag människa. Jag är så

f r u k t a n s v ä r t trött på orden "det är inte så långt kvar". Alla tror att jag tycker det är jobbigt för att jag är sk "höggravid". Dessa kloka ord brukar åtföljas av den lite belåtna minen och ännu en klyscha "tänk sista den månaden då, DÅ kommer du tycka att det är tungt"... Alltså, om två veckor så smäller den stora krisen till enligt experterna. Eller? Tack för insiktsfulla och icke-orginella kommentarer men jag har faktiskt inte besvär av vadkramper, hemorroider eller svullna fötter. Mitt största bekymmer handlar helt enkelt om att jag har varit sjukskriven i 4 veckor samt att att det är lite mer än 2 ½ vecka till F kommer hem. Jag har gått ifrån att arbeta 100 % till 0 %. Självklart av en god anledning och det faktum att jag kväver mig själv om jag ska böja mig ner och dra på en annan människa stödstrumpor. Men so what?! Man kan inte gå från aktivitet till påtvingad passivitet oberörd. All gemenskap är helt plötsligt lagd i handskfacket på en avställd bil och här sitter jag bland babykläder och total leda. Nej idag är i n t e den bästa dagen i mitt liv, men om man ska tro det framträdande "hormonella mönstret" så blir säkert morgondagen något ljusare. Det brukar tydligen vara så.