Tack tack Frank Frank

Nog för att jag redan basunerat ut mitt lilla nattliga äventyr på FB men det är bara så sjukt att jag måste nämna det igen. Min familj har en liten inbördes grej, vi kan kalla det en lek, som de gärna sätter igång med så fort de får chansen. Leken heter "Camilla du har försovit dig!". Leken går ut på att en mor eller en storasyster smyger sig på en sovande Räka för att ropa Camilla! Du har försovit dig!, och där efter njuta av ett spektakel av Guds nåde. Det har även hänt att jag har blivit filmad...Tack familjen! Jag reagerar alltid på samma sätt. 0-100 på 1 sekund.

Underbart att se att det finns fler där ute som irriterar sig på folk som lägger ut hela sitt liv på FB. Tack Christer! Betyder detta även att man slipper läsa oändligt många statusuppdateringar om träning? Jag skulle så gärna slippa bli tvingad att läsa om andra människors motionsvanor. Jag vill inte veta jur mycket ni lyfter i bänkpress eller hur långt ni springer. Såg en bild på en profil där en (säkert) rätt stolt person lagt upp bilder från sin intervallträning. Nä gott folk. Det blir faktiskt inte värre än så. Bekräftelse? Vad är det?

Jag är helt ledbruten. Känner mig som 100+. Nyfikna kanske ställer sig frågan varför och det ska jag direkt svara på. Jag har i dagarna tre arbetat som sjukskötare på en av mina "gamla" arbetsplatser och GOD DAMN vad det har varit fysiskt krävande.Man har ju vaggats in i något slags sjukhus-flow- helt utan takliftar, ståliftar, lyftskynken, mellanmål och andra hjälpmedel för den lite äldre generationen. Jag har ju inte glömt hur det är att jobba på ett hem men jag har förträngt ömmande, svettiga fötter (mina) och ryggen (jo, den finns visst kvar).

Fredagen den 13:e och idag fick räka jobb. Är det ett gott eller dåligt omen? Jag blev bara ännu mer förvirrad. Varför så bråttom? Ska suga lite på den tror jag...

Man känner sig milt sagt avslagen, totalt vacum. Det var med största tillfredsställelse som jag tog en eftermiddagspromenad ner till stan för en fika på Bagarstugan. Kom hem med nya träningskläder, en  illröd klänning och en ny kofta. Planerar att spendera resten av dagen i soffan. Imorgon väntar ett pass på kirurgen och  där efter total mörkläggning av huset. Det är nämligen "julutsopar-dagen" och besök vill jag inte ha.

Ja men då var det gjort. Pulsen har varit ohälsosamt högt idag men jag klarade ändå av att leverera. När det tillslut var dags för vår presentation kom hela staben med överskötare, avdelningsskötare och kollegor inknallandes genom dörren och som grädde på moset ville Ålandsradion ha en intervju. Jag valde att passivt delta och låta min kompanjon sköta snacket.Är inte mycket för public service.

FY FAN! Jag tar tillbaka ALLT. Jag spyr! Förbannade jävla skitutbildning!

Ska jag vara helt ärlig så verkade inte själva presenterandet så skrämmande som det såg ut i mitt huvud. Ja salen var fullsatt och ja, kollegorna från akuten, psyk och kirran fanns på plats, men egentligen -vad är en bal på slottet? Känner mig faktiskt oroväckande lugn. Det jag längtar efter mest är egentligen Cavan och middagen som väntar oss imorgon kväll. Yeiihh! Imorgon är det vår tur.

Examenspresentationerna närmar sig med stormsteg och jag känner ett oroväckande lugn, vilket på onsdag förmodligen kommer mynna ut i ett antiklimax av sällan skådat slag. Läkemedelshantering- varför blir det fel? Tänk att man väljer ett område där du av 2000 ord inte använder mer än 35 st. på "vanlig svenska". Det är visserligen inte helt ny mark det där med byråkratiska så kallade svåra ord, men att stå inför studerande och kollegor på sjukhusets konferencenter och redovisa ett vetenskapligt arbete är inget man gör på en höft. Vi har dock lyckats få till en snygg power point så där borde saker och ting i alla fall klaffa. Övade vår presentation inför en väldigt ointresserad 4-åring idag. Behöver jag ens berätta att den konstruktiva kritiken var obefintlig och att man kunde läsa "ni suger" i pannan på honom? Han brydde sig föga om den finska handboken om säker läkemedelshantering faktiskt berörde områden som hög arbetsbelastning eller störningsmoment. Han ville göra pärldelfiner. Och ja, där är vi nu. Imorgon måste nya ändringar göras inför genrepet i auditoriet med en IT-chef, en åländsk mamma med syster och förhoppningsvis kanslitanterna som icke-frivilliga åhörare. Detta borde gå till historien!

Eftersom jag är svensk så pratar jag gärna om vädret. Det har visserligen inte kommit mer än kanske 5 cm snö men det är tillräckligt för att skärgårds-farfar ska dra ner hastigheten från 90 till 60. Det kan vara en stressfaktor när man ska vara i två kommuner på samma tid.

Har jouren i helgen och förmiddagen inleddes med snö och en som vanligt helt havererad tidsplan. Jag börjar nu förstå att hur gärna du än vill få allt att klaffa så är det omöjligt när du är en flygande sjuksköterska. Men det är väl så att så länge arbetsglädjen finns så spelar inte två timmar övertid någon större roll...Det är ju inte dirket så att man har något bättre för sig ändå.

Mitt första jullov på länge inleddes med en intensiv tripp till hemstaden. Jag hälsade på en bebismage som kläcktes i förrgår, typ, en liten flickbebis med stark vilja och en bedårande söt tvååring som var en miniversion av sin mor. Räka var mycket nöjd med detta och även förbluffad över denna febrila akivitet av barnafödande.